Alla skolor borde prova mobilförbud

Mobilförbud

Sedan ett par veckor tillbaka tillbringar jag min tid på en högstadieskola med mobilförbud, närmare bestämt på Internationella Engelska Skolan. Som alltid är det intressant att se hur olika arbetar och strukturerar verksamheten. Mycket på Engelska skolan är självfallet likt hur andra skolor, kommunala som fristående, fungerar. Vad som däremot sticker ut i en positiv bemärkelse är att det råder mobilförbud på skolan. Det ger goda förutsättningar att skapa arbetsro och koncentration i klassrummet. Det är svårt att beskriva hur skönt det är att inte behöva tillbringa en enda minut på att be eleverna lägga undan mobilen på lektionerna. Mobilförbud är inget alexanderhugg mot ordningsproblem, men alla skolor borde åtminstone prova det.

I takt med att allt fler elever äger en smartphone väljer visserligen allt fler skolor att förbjuda dem under lektionstid. Flera skolor har infört ett totalt mobilförbud, likt det vi har på den skolan jag är på. Nästan fyra av tio elever i grundskolan inte använda mobilen på rasterna enligt en ny undersökning. Förbudet verkar vara uppskattat; en majoritet av eleverna som går på skolor med totalt mobilförbud tycker det är bra.1 Enligt Skolverkets jurist Anna Medin så är det framförallt med hänsyn till studieron som skolor väljer att förbjuda mobiltelefoner.

Det finns studier som visar gynnsamma effekter av mobilförbud. En av de mest uppmärksammade kommer från London School of Economics. Forskarna undersökte hur elevernas skolresultat påverkades av att mobiler förbjöds. Det visade sig att förbudet gynnade elevernas resultat, och att det hade störst positiv effekt på de lågpresterande och socioekonomiskt svaga eleverna. Effekten motsvarade cirka en lektion extra per vecka. Forskarna bakom rapporten konstaterar att mobilförbud kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska ojämlikheten i skolan.2

Att höja de lågpresterande elevernas resultat borde vara en mycket högt prioriterat i det svenska skolsystemet. Både antalet och andelen lågpresterande elever ökar mest i Sverige av alla OECD-länder. Nästan var fjärde 15-årig pojke besitter inte en grundläggande nivå av läsförståelse. De kan med andra ord inte förstå innebörden av en vanlig dagstidningsartikel. Ännu värre är det i matematik, där hela 27,1 % av eleverna är lågpresterande. Situationen är allvarlig. Rapporter visar att störande inslag i klassrummet korrelerar med lägre resultat, OECD skriver att

A disciplinary climate that is conducive to learning is not only positively related to student performance, but results from PISA suggest that it can weaken the impact of students’ socio-economic status on performance.3 

Men för den som följer den pedagogiska debatten är det tydligt att det finns en skiljelinje mellan klassrummets verklighet och den pedagogiska teorin. I magasinet Filters temanummer om mobiltelefoner och dess påverkan på våra liv intervjuas Elza Dunkels, docent i pedagogik tillika lärarutbildare. Dunkels beskriver hur det förr fanns farhågor om att järnvägens införande skulle kunna skada människors ryggrad, då tågvagnarna skakade kraftigt innan komforten förbättrades. Åkomman kom att kallas för railway spine, och som Dunkels konstaterar ansåg man att åkomman var en acceptabel förlust, då fördelarna med järnvägen övervägde riskerna. Detta jämför Dunkels med debatten om mobiltelefoner i skolan. Hon säger:

Man skulle kunna säga att dagens motsvarighet till railway spine är att vi blir sämre på huvudräkning, får sämre handstil, har svårare att hålla flera saker i huvudet och så vidare. Men det är samma sak där: acceptabla förluster. Det gör ingenting att jag inte kan hålla alla mina möten i huvudet hela tiden, för att jag har dem på min mobil. De här teknikmotståndarargumenten har förts fram gång på gång. Och de har alltid visat sig vara ett uttryck för tidsandan. 4 

Dunkels hävdar är alltså en acceptabel förlust att vi blir sämre på huvudräkning. Jag vill hävda att utan grundläggande kunskap i matematik, där huvudräkning självfallet är inräknat, är något vi använder varje dag. Att kunna planera sin privatekonomi, dra slutsatser från diagram i dagstidningen, räkna ut hur lång tid det är kvar till mötet börjar – allt underlättas markant om du inte behöver förlita dig på din mobiltelefon. Att andelen lågpresterande elever i matematik ökar mest i Sverige av alla OECD-länder kanske Dunkels tar med ro; 94 procent av ungdomarna har ju ändå en smartphone.5

Även Staffan Selander, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, verkar inte oroas nämnvärt över de fallande kunskapsresultaten. Han menar istället att vi är för fokuserade på ”skolkunskaper” och menar att om man inför ny teknik och ”testar kunskap på det gamla sättet” är det givet att man kommer prestera sämre. Professor Selander menar att mobilen kan ersätta faktakunskaper. På detta sätt kan skolan fokusera på att lära ut ”kreativa” färdigheter till eleverna.6  Men som jag tidigare har förklarat är faktakunskaper en förutsättning för färdigheter som kreativt tänkande. För inte kan väl en professor i pedagogik blunda för att det är de högpresterande eleverna i Shanghai, Japan och Finland som också presterar överlägset bäst i mätningar som mäter nyfikenhet, kreativitet och kritiskt tänkande? 7

Soft skills

På frågan om professor Selander inte har någon förståelse för de uppgivna lärare som får ägna lektionstid åt att säga till elever som fokuserar på sin mobil istället för på undervisningen menar Selander att det inte är något nytt; när han gick i skolan läste hände det att han läste andra böcker när läraren inte såg. Men sen så erkänner Selander att störningsmoment i klassrummet faktiskt är ett problem. Budskapet tar dock en oväntad vändning när professorn förklarar att det faktiskt inte är tekniken i sig som stör, utan att det istället är klassrumsundervisningen som är problemet. Selanders resonemang mynnar ut i att skolan kanske inte ens kommer att behövas i framtiden.

Professor Selander, jag rekommenderar dig att exempelvis läsa läraren Mattias Axelssons debattartikel i Expressen. Mattias beskriver hur han behövde säga till sina elever att lägga undan mobilen 22 gånger – under en enda lektion. Mattias efterlyser förutsättningar som ger han och hans lärarkollegor möjlighet att fokusera på undervisningen. En förutsättning som Mattias efterfrågar  är tydliga regler och praktiska möjligheter att preventivt säkerställa att mobiltelefoner inte blir distraktionsmoment. Enligt vår skollag är det enbart tillåtet att beslagta en mobiltelefon om den stör undervisningen, lärare får alltså inte beslagta mobiler i preventivt syfte, vilket har ifrågasatts av en utredning om studieron i skolan. 8 Skadan måste alltså redan ha inträffat innan åtgärder kan vidtas, såvida det inte sedan tidigare finns ordningsregler på skolan som regler mobilanvändningen. Reglerna ska tas fram i samråd med eleverna.

Psykologen tillika författaren Bo Heljskov, som har lång erfarenhet av att utbilda lärare i hantering av problemskapande beteende, menar likt Selander att elever i alla tider har tappat koncentrationen i klassrummet. Som ett exempel beskriver Heljskov på sin blogg hur det hände att han under sin skolgång på 70-talet satt och tittade ut genom fönstret eller ritade mönster i skrivhäftet på lektionstid. Psykologen menar att mobilförbud inte är någon lösning på problemet, istället menar han att det är undervisningen som är för tråkig och måste bli roligare. Heljskov skriver:

Om man har en elev som hellre tittar på film än deltar i undervisningen är det min tydliga överbevisning att undervisningen inte är lika rolig som filmen. Eller lika begriplig. Fast eftersom det är skolans ansvar att se till att eleven lär sig måste vi ju se till att undervisningen är bättre än att se film. När en elev väljer att titta på film istället för att delta i undervisningen är undervisningen ganska enkelt inte tillräckligt meningsfull.9

Hörde ni det, alla lärare? Här har vi ju ett fantastiskt tips – helt kostnadsfritt dessutom! Redan på måndag morgon kan vi börja; låt oss göra alla lektioner till rena skrattfester! Strunt samma om det handlar om riksbankens styrränta, kyrkans reformation eller problematiken med ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. Det är din tråkiga undervisning som är felet om en trettonåring föredrar Snapchat framför aritmetik.

Pust! Vad är det är för syn på undervisning, skola och kunskap? Undervisning är, och kommer aldrig vara, lika roligt som mobilens förtrollande värld. Inlärning kräver stundtals hårt jobb som förutsätter fokus och ansträning. Att tipsa lärare, som i grundskolan i genomsnitt har 19 minuter till lektionens för- och efterarbete, att helt enkelt göra undervisningen roligare än att se på film för eleverna är inget annat än ett regelrätt hån mot en hel yrkeskår.

Inte nog med det. Jämförelsen mellan att titta ut genom fönstret och att tillåta mobiler i klassrummet är uppseendeväckande okunnig. Det räcker med att mobilen vibrerar i fickan för att koncentrationen ska rubbas.10 Ni känner säkerligen igen det själva; försök att läsa en bok samtidigt som mobilen surrar i fickan, det är helt omöjligt att behålla fokus. Det är helt naturligt att vilja sträcka sig efter telefonen, då vi i egenskap av däggdjur har ett belöningssystem i hjärnan som ger oss tillfredsställelse när vi får notiser och sms.

Tänk om man överförde resonemanget till mat. Om barnen väljer godis framför kokt broccoli är det föräldrarnas fel. Varför inte göra broccoli till något roligt och lockande? Nej, det fungerar så klart inte. Att barn föredrar godis framför grönsaker har en biologisk förklaring. Sockret triggar hjärnans belöningssystem. Föräldrar tillåter i regel inte att barnen får välja mellan godis och grönsaker, de är helt enkelt inte tillräckligt mogna för ett sådant beslut. Regelbunden konsumtion av socker skapar ett beroende. Läkaren och hjärnforskaren Katarina Gospic liknar faktiskt mobiltelefonen med en ”elak godispåse”.11  Istället för sockret är det notiserna som aktiverar hjärnans belöningssystem, vi vill hela tiden se vad som händer i våra mobiltelefoner. Är det då rimligt att låta eleverna själva välja mellan att fokusera på undervisningen – eller är det så att vi vuxna faktiskt behöver ta beslutet åt dem?

Inte ens pedagogerna verkar tro att eleverna är kapabla till att avstå från den elaka godispåsen i fickan under lektionstid. I artikeln Förbjud inte mobilen – använd den! skriver en professor och tre lektorer i pedagogik att de efter ett projekt om mobiltelefoner i skolan kan konstatera att mobilerna finns närvarande i klassrummet hela tiden. De skriver att eleverna använder mobilen till allt möjligt – bland annat en omfattande social kommunikation med kamrater. Det låter som om det kan skapa koncentrationsproblem? Inte alls, menar Christina Olin-Scheller, professor i pedagogik vid Karlstads Universitet. Olin-Scheller menar att mobiler faktiskt kan ha en lugnande effekt, exempelvis eftersom eleverna inte ”kastar sudd och knuffar och har sig” när de använder mobilen.12

Det finns studier som dessutom visar att eleverna inte ens behöver pilla med mobilen för att den ska påverka koncentrationsförmågan.  visar att eleverna inte ens behöver pilla med mobilen för att den ska påverka koncentrationsförmågan. Forskare vid Florida State University genomförde ett experiment där studenter fick genomföra ett test som krävde kontinuerlig koncentration. Studenterna var uppdelade i tre grupper; en grupp fick under testet mottaga slumpvisa telefonsamtal, den andra gruppen fick slumpvisa meddelanden, och den tredje gruppen fick inga notiser alls. De ville veta hur notiser påverkade koncentrationsförmågan. Studien visade att risken för att svara fel på testet ökade signifikant om man tillhörde en grupp som mottagit meddelanden eller samtal. Det spelade ingen roll om telefonen var satt på ljudlös eller att studenterna inte tittade på den, notiserna påverkade studenternas uppmärksamhet negativt.13

Tidigare i år skrev jag en artikel om metoder utan grund i evidens som sprids i den svenska skolan i Axess magasin.14 En trend som jag stöter på allt oftare, och som jag inte tar upp i artikeln, handlar om att integrera sociala medier i undervisningen. Det handlar inte sällan om att eleverna ska använda sig av sociala medier i undervisningen. Till min glädje fann jag nyligen en studie som undersökte hur optimal användning av telefoner och sociala medier i undervisningen påverkade kunskapsresultaten. Resultaten visade att även om eleverna enbart använde mobiltelefonen för innehåll som var relevant för undervisningen så höjde det inte elevernas resultat.15 Författarna höjer ett varningens finger för att integrera sociala medier i undervisningen.

Ett stort antal studier visar att mobiltelefoner i klassrummet påverkar elevernas kunskapsresultat negativt. För att inte tala om lärarnas och elevernas arbetsmiljö – flera medier har rapporterat om lärare som smygfilmas i klassrummet och direktsänds på nätet och elever som fotas i omklädningsrummen. Men strikt sett till mobilernas påverkan på studieresultaten så är det egentligen inte särskilt förvånande. Sedan en lång tid tillbaka har rön från den  kognitiva neurovetenskapen tydligt visat hur inlärning fungerar i den mänskliga hjärnan. Koncentration är en förutsättning för inlärning och distraktionsmoment samt multitasking försämrar prestationer. Skollagen stipulerar att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Det kanske är dags att vi tar till oss av forskningen och inför mobilförbud på fler skolor?