Kunskap är mer än att googla

Det sägs att eftersom var man har tillgång till Google i sin telefon är faktakunskaper onödigt. Den naturliga följden av detta synsätt är att lärarens roll förändras, från en kunskapsförmedlande auktoritet till en inspirerande coach. Varför ska verb tragglas, årtal memoreras och multiplikationstabellen repeteras när alla svar finns ett knapptryck bort? Usch, så gammalmodigt! Det skolan behöver är nytänk i form av en modern kunskapssyn; en syn som fokuserar på viktiga förmågor som kritiskt tänkande, problemlösning och kreativitet.

I skoldebatten hörs ofta röster om att skolan som institution måste förändras i grunden. Det första stycket är ett fabricerat exempel på ett synsätt jag stöter på allt oftare. Men att förändra skolan i ovan nämnd riktning är fel väg att gå. Helt fel, för att vara uppriktig. Det finns nämligen ingen motsats mellan faktakunskap och förmågor som kreativitet, problemlösning och kritiskt tänkande. Det är tvärtom. Förmågan att lösa problem kreativt, att se saker och ting ur nya perspektiv och att förhålla sig kritiskt till källor förutsätter kunskap i den traditionella bemärkelsen, alltså faktakunskap.

I den del av Pisa-undersökningen som mäter elevernas kreativa problemlösningsförmåga tenderar de matematiskt högpresterande eleverna att hamna i topp.1 Det är således mer sannolikt att påträffa kreativa elever i Singapore än här i Sverige. Att lösa komplexa problem kreativt kräver föga förvånande en verktygslåda, vars redskap består av kunskap. Den utspridda osanningen om att svenska elever är kreativa är en osanning, även om den inte sällan används för att bortförklara de katastrofala kunskapsresultaten. Att kunskap står i motsats till kreativitet är inget annat än en myt.

Visst, Sverige är ett av världens mest innovativa länder och har gett upphov till framgångsrika företag, som Spotify och Klarna, men det är inte dagens skolas förtjänst. Det var trots allt inte särskilt längesedan svensk skola presterade i världsklass. Värnar man en god ekonomisk utveckling och ett blomstrande företagsklimat bör de fallande skolresultaten väcka stark oro. Flera studier visar vikten av en stark skola för ekonomisk utveckling.2 Det är således inte särskilt förvånansvärt att Sverige tappade fem placeringar i Bloombergs rankning över världens mest innovativa länder när de nyligen började inkludera skolväsendets prestationer.3

Men hur är det med källkritik, är det inte något som en modern skola bör fokusera på? Självfallet. Källkritik är kanske viktigare än någonsin förr, inte minst på grund av det förändrande medielandskapet. Det kan knappast bli tydligare än den nyligen utannonserade tjänsten på Göteborgs-Postens webbredaktion. Kravet var att den sökande var beredd på att producera tjugo artiklar om dagen. Den ansvarige chefen menade att de inte sökte grävande journalister, utan snarare ”rock and roll och snabba puckar”.4 Men rock and roll faktagranskas sällan, och i kombination med framväxten av alternativa nyhetskällor i form av sociala medier, där redaktörer lyser med sin frånvaro, ökar behovet av ett källkritiskt tänkande.

Ett kritiskt tänkande härstammar även det från kunskap. Den ämneskunnige låter sig helt enkelt inte luras lätt, eventuella felaktigheter blottläggs omedelbart och källans trovärdighet bedöms efter innehållets sanningshalt. Kunskap är medicin mot att bli lurad. Internationella undersökningar visar dock något än mer alarmerande; nästintill var tredje pojk i årskurs nio uppnår inte en grundläggande nivå av läsförståelse, vilket betyder att de har svårt att förstå innebörden i en dagstidningsartikel. Där har vi ett enormt demokratiskt problem, som väcka hela samhällets engagemang. Skolan ska möjliggöra klassresor, inte befästa utanförskap.

Jag har även fått höra att det är viktigare att kunna formulera frågor än att sitta inne på svaren. Men frågan som metod betraktat förutsätter även den kunskap. Det är utifrån vetandet frågor kan formuleras, som Lena Andersson så kärnfullt uttryckte det i ett avsnitt av Allvarligt Talat.5

Som hjärnforskaren Daniel Willingham konstaterar i boken Why Don’t Students Like School? så måste faktakunskaper föregå förmågor.6 Willingham exemplifierar med en fotbollsspelare. Du blir inte ett fotbollsproffs om ditt fokus ligger på att träffa bollen när du dribblar. Då blir det omöjligt att fokusera på mer komplexa uppgifter, så som anfallsstrategier. Detsamma gäller matematik. Behärskar du inte multiplikationstabellen utantill, blir det genast mer bekymmersamt att lösa mer komplexa ekvationer. Den kognitiva neurovetenskapen är tydlig; en automatiserad multiplikationstabell frigör arbetsminne i hjärnan.

Företrädare av den moderna kunskapssynen är inte helt fel ute. Det är sant att många förmågor som de förespråkar är eftersträvansvärda, men de föreslår fel åtgärder. Faktakunskap är grunden för att kunna tolka, analysera och förstå vår omvärld. En skola som rustar eleverna rikt med baskunskaper, att kunna läsa, skriva och räkna, rustar eleverna för en föränderlig omvärld och en arbetsmarknad som efterfrågar en hög grad av anpassningsförmåga. Det är hög tid att återupprätta kunskapens betydelse i skolan. Det, om något, är en modern kunskapssyn baserad på gediget med forskning.

Isak Skogstad

Uppdatering 9/08/16: Expressen fick publicera en kortversion av artikeln. Artikeln finns här: Det går inte att googla sig till det läraren lär ut