Allt fler elever i skolan kan inte läsa, skriva eller räkna.

Efter att OECD släppte sin nya rapport Low-Perfoming Students – Why they fall behind and how to help them succeed häromdagen fylldes media av artiklar som varnade för att andelen lågpresterande elever drastiskt har ökat. Det skapade en hel del debatt, och en hel del förvirringar. I det här inlägget tänkte jag titta närmare på hur utvecklingen har sett ut och vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom. Och faktum är att det ser riktigt illa ut på flera håll. Inte nog med att andelen lågpresterande elever blir allt fler, andelen högpresterande elever sjunker också i en hög takt.

Låt oss börja med att ta en kik på hur andelen lågpresterande elever i matematik har utvecklats över tid. Mellan 2003 och 2012 ökade andelden lågpresterande 9,8 procentenheter, från 17,3% år 2003 till 27,1% år 2012. Det betyder att i princip var tredje elev idag är att kategorisera som lågpresterande.

Hur är det då med läsförståelsen? En elev som är lågpresterande i läsförståelse har exempelvis svårt att förstå innehållet i tidningsartikel. Att inte ha möjligheten att ta till sig nyheter, längre textstycken samt förstå innehållet i böcker är naturligtvis ett stort problem, både för den enskilda individen men även för samhället.

Även om OECD inte har mätt elevernas kunskapsnivå i naturvetenskap under en lika lång tid som de har tittat på elevernas matematikkunskaper och läsförståelse så finns det tecken på en liknande utveckling även här. Mer en var femte elev var 2012 lågpresterande i naturkunskap.

Vid en jämförelse med andra länder sticker även de svenska eleverna ut här. Jag har valt ut några länder för jämförelse. Jag har även valt att ha med Sydkorea, för att det är intressant att jämföra de nordiska länderna med ett utbildningsväsende som är ett av de mest högpresterande inom alla kategorier. Andelen svenska elever som är lågpresterande i matematik är exempelvis mer än tre gånger så många i Sverige jämfört med Finland.

Skärmavbild 2016-02-11 kl. 11.33.29Även när vi tittar närmare på andelen lågpresterande elever i läsförståelse sticker Sverige ut. Andelen elever i Sverige som har svårt att förstå enklare tidningsartiklar är exempelvis dubbelt så stor jämfört med Finland.

Mönstret återfinns även i det tredje ämnet som mäts i PISA, naturkunskap. Nästa undersökning som presenteras i december fokuserar på just naturkunskap. Det betyder att vi kommer att få en mycket detaljerad information om hur naturkunskapen fungerar som undervisningsämne i den svenska skolan. PISA 2012 hade matematik som fokusområde, och då framkom det en rad intressanta detaljer, som jag delvis har redovisat här: Unik svensk matematikundervisning.

Ytterligare några smärtsamma detaljer:

  • Andelen lågpresterande elever i läsförståelse ökade mest i Sverige av alla OECD-länder mellan 2000 och 2012.
  • Andelen lågpresterande elever i matematik ökade mest i Sverige av alla OECD-länder mellan 2003 och 2012.
  • Andelen lågpresterande elever i naturkunskap ökade näst mest i Sverige (Efter Slovakien) mellan 2006 och 2012.

Det står utom allt rimligt tvivel att något måste göras. Det är inte bara ett svek mot den enskilde individen, det är även en stor samhällsekonomisk förlust som står runt hörnet om vi inte kan säkerställa att alla elever får grundläggande kunskaper i läsförståelse och matematik. OECD konstaterar i sin rapport att om alla elever nådde baskunskaperna i ett välmående OECD land kan det innebära att landets BNP mycket kraftigt (OECD, 2016). Men mycket kan göras för att vända utvecklingen. OECD pekar ut flera områden gällande hur skolor arbetar som tenderar att vara associerade med en hög risk att eleverna blir lågpresterande.

Det handlar alltså om:

  •  School composition – att en hög koncentration av socioekonomiskt svaga elever samlas i en och samma skola. Det vet vi sedan länge sker i Svenska skolor. På vissa skolor är det uppemot 90% av eleverna som har utländsk bakgrund.
  • Learning environment – att låga förväntningar och krav på eleverna stjälper, inte hjälper, eleverna. Även lärare behöver förutsättningar för att engagera sig i elevernas utveckling och föräldrar samt det omgivande samhället behöver samverka mer med skolor för att höja elevernas resultat.
  • Resources and administration – Avsaknad av utbildade lärare är en hög riskfaktor. Detta är ett högst reellt bekymmer för den svenska skolan, då 50 000 legitimerade lärare har valt att söka sig ifrån klassrummen. Låga löner och dålig arbetsmiljö är två av de vanligaste faktorerna till att yrkesverksamma lärare söker sig bort från yrket.

Självfallet finns det även faktorer som är associerade med lågpresterande elever, såsom exempelvis skolk och sen ankomst till lektioner. Det vet vi sedan innan svenska elever har stora problem med, vilket jag har redovisat här: Disciplinproblemen i den svenska skolan. OECD konstaterar i sin nya rapport att elever som har skolkat från skolan minst en gång två veckor innan PISA löper en tre gånger högre risk att bli lågpresterande i matematik. Elever som hoppar över en lektion löper två gånger högre risk att bli lågpresterande i matematik.

 

Detta är högst angeläget för de svenska eleverna, då var femte elev skolkade minst en gång två veckor innan PISA 2012. Det är dock på sin plats att påminna sig om att sena ankomster inte bara påverkar den enskilda eleven, ut även övriga klassen då lektionen avbryts och koncentrationen hos eleverna störs. Utöver att disciplinproblemen självfallet påverkar elevernas resultat fann jag en annan intressant del i den nya rapporten. Det handlade om läxor och tid för läxläsning. Att svenska elever tenderar att lägga ner mindre tid på sina studier, ha kortare skoldagar och färre lektioner är känt sedan tidigare. Däremot har det på senare år börjat dyka upp en debatt om läxfritt. Debattörer har hävdat att det varken gynnar elevernas resultat eller likvärdigheten. Detta trots att det finns studier som visar på att läxor faktiskt höjer elevernas PISA-resultat. Se exempelvis här, här och här. OECD konstaterar, vilket redovisas i diagrammet nedan, att elever som spenderar sex timmar i veckan på läxor löper 70% mindre risk att bli lågpresterande i matematik. Föga förvånande, kan tyckas, men uppenbarligen behövs detta påpekas om och om igen.

Ett annat argument som har framförts av debattörer som förespråkar läxfritt är att det inte är likvärdigt med läxor. Anledningen till detta påstås då vara att alla elever har olika förutsättningar att klara sina läxor, och det är de socioekonomiskt svaga eleverna som då drabbas. Men hur kommer det sig då att även justerat efter socioekonomiska faktorer så gynnas eleverna av läxläsning? Argumentet om likvärdighet verkar inte hålla.

Det borde vara högsta prioritet att hejda utvecklingen av andelen lågpresterande elever markant. Vi måste ha ett skolsystem som tidigt identifierar elever som riskerar att hamna efter. Det är inte rimligt att svenska elever får mest stöd i årskurs 9. Vi kan inte syssla med att släcka bränder, utan det måste finnas både praktiska möjligheter och ekonomiska resurser för att sätta in stöd redan i lågstadiet. OECD sammanfattar det hela väl:

Students who perform poorly at age 15 face a high risk of dropping out of school altogether; and when a large share of the population lacks basic skills, a country’s long-term economic growth is severely compromised. In fact, the economic output that is lost because of poor education policies and practices leaves many countries in what amounts to a permanent state of economic recession.

– Andreas Schleicher, OECD

 

2 thoughts on “Allt fler elever i skolan kan inte läsa, skriva eller räkna.

  1. Vet inte om jag håller med om att den svenska skolan inte får tillräckligt med resurser. Det skulle jag gärna se data på. Däremot lägger skolorna gärna pengar på ipads, mac-datorer och annat skräp som man inte ens använder inom industrin eller på en riktig arbetsplats. Tveksamt om det ens bidrar till någon påtaglig inlärning eller kunskapsinhämtning. Men det är fräckt och kul och ungarna blir lugna en stund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *