Lärarna är rädda för att kränka eleverna

I dagarna har Friends släppt en rapport som visar att ett oroväckande stort antal elever är utsatta för trakasserier och hot i skolan. En lösning på problemet presenterades i form av ”mer normkritik på lärarutbildningarna”. I mitt förra inlägg konstaterade jag att det finns gott om statistik som visar att den svenska skolan har disciplinproblem. Elever stör andra elever, oroväckande många kommer sent till lektionerna och det förekommer ovanligt mycket skolk samt hot och glåpord mellan eleverna. Det här hänger ihop. I det här inlägget har jag tittat närmare på vad det är som gör att lärare tvekar på att gå in i ordningssituationer. Det visar sig dessvärre att lärarna är rädda för att kränka elever och bli anmälda av deras föräldrar.

Regeringen Reinfeldt initierade på Jan Björklunds initiativ en utredning om ordningen i skolan. Som utredare valdes Metta Fjelkner, f.d. ordförande för Lärarnas Riksförbund. Enligt utredningsdirektiven skulle hon utreda hur den nya skollagen har påverkat skolornas arbete med ordning samt kartlägga hur ordningsregler ser ut på olika skolor. Mettas främsta uppgift var att lämna nya förslag på åtgärder som kan bidra till mer ordning och reda i klassrummen.  Lärare har möjlighet att ta till flertalet disciplinära åtgärder, men det sker sällan. Enligt Fjelkner beror det ofta på en oro för att kränka eleverna:

Lärare och rektorer är oroade över att kränka eleverna. Källa: Utbildningsdepartementet, "Skolornas arbete med elevernas trygghet och studiero" (2014)
Lärare och rektorer är oroade över att kränka eleverna. Källa: Utbildningsdepartementet, ”Skolornas arbete med elevernas trygghet och studiero” (2014)

Det här stämmer väl överens med den undersökning som Skolvärlden låtit göra. Den visar nämligen att så många som var tredje svensk lärare känner oro för att bli anmäld av en elev eller förälder. Det är naturligtvis djupt beklagligt, då det i ordningssituationer som exempelvis ett bråk mellan elever kräver att läraren går in och avstyr. En osäker lärare har svårare att skapa ett tryggt klassrum och förhindra exempelvis trakasserier och hot, vilket dessvärre är vanligt förekommande i de svenska klassrummen.

Enligt Skolvärldens undersökning känner mer en var tredje lärare sig rädd för att bli anmäld. Källa: Skolvärlden
Frågeställning: ”Känner du en oro för att bli anmäld av en elev eller förälder?” Källa: Skolvärlden

Utifrån Skolinspektionens statistik går det även att konstatera att antalet anmälningar mot lärarna har ökat kraftigt på senare tid. Enligt Mårten Schultz, professor i civilrätt, är en förklaring till antalet ökade anmälningar att:

– Vi ser en anmälningskultur och att det som tidigare sågs som politiska eller moraliska frågor har blivit juridiska frågor. Inom skolvärlden ser vi att rektorer och lärare kan dras inför rätta”

Samma undersökning visar även nästan hälften av lärarna upplever att deras oro över att bli anmälda har ökat under de senaste två åren. Andelen lärare som uppelever att deras oro har ökat är mer än tio gånger så stor som upplever att deras oro har minskat.

Det är elva gånger fler lärare som upplever att deras oro över eventuella anmälningar har ökat de senaste två åren. Källa: Skolvärlden

En oroväckande stor andel av de yrkesverksamma lärarna uppger dessutom att den upplevda oron är befogad, då mer en var tredje lärare har blivit hotad med anmälan av elev eller förälder. Lärarkåren lider redan av en alltmer ökande psykisk ohälsa (andelen gymnasielärare som blivit sjukskrivna ökade med 87% i den senaste mätningen i jämförelse med för fem år sedan) och den oro som uppstår vid anmälningar lär knappast förbättra situationen.

Frågeställning: "Har någon elev eller förälder hotat dig med en anmälan?" Källa: Skolvärlden
Frågeställning: ”Har någon elev eller förälder hotat dig med en anmälan?” Källa: Skolvärlden

Konsekvenserna av den ökade anmälningsbenägenheten och lärarnas uppleva oro över anmälningar är att nästan hälften av lärarna uppger att de aktivt valt att avstå från ett lektionsmoment där risken för ordningsproblem är förhöjd. Vi har alltså en situation där undervisningen, och därmed eleverna, direkt drabbas av lärarnas oro över anmälningar.

Frågeställning: "Har du någon gång valt att avstå ett visst lektionsmoment för att den inneburit en förhöjd risk för dina elever? (Exempelvis laboration eller utomhusaktivitet) Källa: Skolvärlden
Frågeställning: ”Har du någon gång valt att avstå ett visst lektionsmoment för att den inneburit en förhöjd risk för dina elever? (Exempelvis laboration eller utomhusaktivitet) Källa: Skolvärlden

Enligt Skolinspektionens statistik ökar antalet anmälningar av lärare från år till år. I diagrammet nedan saknas uppgifter för 2015 då året ännu ej är slut, men under årets första halva inkom 140 (!) anmälningar av lärare till Skolinspektionen. Förutsatt att utvecklingen fortsätter betyder det att vi 2015 kommer att ha slagit ännu ett nytt rekord – med 280 anmälningar av lärare.

Antalet anmälningar av lärare till Skolinspektionen ökar kraftigt. Källa: Skolinspektionens statistiska upplysningsenhet
Antalet anmälningar av lärare till Skolinspektionen ökar kraftigt. Källa: Skolinspektionens statistiska upplysningsenhet

Den naturliga följdfrågan till ett ökat antal anmälningar är hur många av dessa som leder till vidare åtgärder. Först är det Skolinspektionen som tar emot en anmälan från exempelvis en förälder. Därefter avgör Skolinspektinen om ärendet ska anmälas till Lärarnas Ansvarsnämnd. Ansvarsnämnden prövar om läraren ska bli fråntagen sin legitimation eller få en varning. Av samtliga anmälningar 2013 som har blivit avklarade ledde 1,3% till åtgärder. För 2014 har hitintills inte en enda anmälning lett till en åtgärd, men 0,9% (2st av 202 anmälningar) utreds fortfarande.

Det är naturligtvis en svår balansgång. Skollagen har gett eleverna en stark position. Enligt Fjelkner så är det ”inte ovanligt att elever och ibland också föräldrar använder det tolkningsföreträde som man upplever sig ha av vad som är att betrakta som kränkande behandling genom att hota lärare med en anmälan om läraren vidtar disciplinära åtgärder gentemot eleven. En del lärare upplever att vissa elever och föräldrar på detta sätt hindrar lärarna i deras försök att upprätthålla tryggheten och studieron i skolan.” (s.43).

Det är huvudmannens uppgift att bevisa att en elev inte har blivit kränkt. Källa: Skollagen 6 kap. 14 §.
Det är huvudmannens uppgift att bevisa att en elev inte har blivit kränkt. Källa: Skollagen 6 kap. 14 §.

Sammanfattningsvis är dessa mina reflektioner:

– Grundproblematiken har att göra med ett paradigmskifte i den allmänna samhällsattityden gentemot lärarprofessionen. Lärare har blivit ett serviceyrke som ska behaga kundernas (alltså elevernas och föräldrarnas) önskemål. För att vända den här trenden kommer det att kräva långtgående reformer. Skolan har utsatts för en marknadsanpassning, som tvärtemot förväntningarna om ökad kvalitet och höjda kunskapsresultat har varit förödande för det svenska skolväsendet.

– För att stävja trakasserier och hot mellan eleverna är de pedagogiska ledarna, rektorerna, är alltför viktiga för att ofta vara instänga i sina arbetsrum. Lärarna måste känna ett starkt stöd i sitt arbete att upprätthålla ordning och studiero. Rektorerna måste finnas ute i klassrummen och i skolans korridorer. Tyvärr har även deras arbetsbörda ökat markant och även kraven på deras kompetens blåst bort. Det krävs inte ens att en rektor är utbildad lärare i dagsläget. I flertalet av de högprestererande nationerna i Asien är det mycket höga krav på rektorer, och doktorsexamen är meriterande.

 

6 thoughts on “Lärarna är rädda för att kränka eleverna

  1. Jag lider med er lärare. Ni får dra orimligt tunga lass, ta orimligt mycket ansvar och utan att få rätt verktyg för det.

    Jag hatar verkligen ordet kränkt. Det hade en vettig innebörd en gång i tiden, men nu är det en förkortning för ”är-en-djävla-fjant-med-usla-föräldrar-som-misslyckats-att-förbereda-mig-för-motgångar-i-livet-och-jag-vill-grina-när-jag-inte-får-som-jag-vill.” Typ.

    Nej, heja lärarna, stå på er!

  2. Jag har jobbat som lärare i 15 år. Rollen har så dramatiskt förändrats så jag har svårt att sova på nätterna. Från att jag kände att min roll som lärare var en av de viktigaste. Till att som du skriver mitt jobb är helt enkelt att hålla alla så nöjda som möjligt. Inte reagera, inte ingripa, inte ta tag i och inte skapa relationer till elever.
    Så försiktig är jag i hela min yrkesroll. Nu i dagarna så drog man mattan under fötterna på mig. Jag tar ett cigarettpaket från en elev som är 15 år gammal. Eleven gick till skolsyster som berättade för eleven att det var elevens rätt att ha cigaretter med sig till skolan. Bara man inte rökte. Eleven kände sig kränkt och grät. Föräldrarna blir rasande och tycker att varken dom eller någon ska få rota bland barnets saker. Går till rektor och berättar. Följden blir att jag nu är anmäld för kränkning av elev.
    Jag är inte den typen som funderar på att byta yrke. Att jobba med och hjälp barn och ungdomar med kunskaper och färdigheter är det absolut bästa jag vet. Frågan är bara när man ska kunna koppla av och veta att det man gör är för elevers bästa. Jag vill både berömma, uppmuntra, utmana elever, men också visa vad som är rätt och fel.
    Men en anmälan över sig går man i ständig skräck. Gör som kollegor jag mött och köper ett paket samarin.

  3. Jag håller med om det du kallar ”diciplinproblem”. Ett ord som dock väcker mycket ont blod. Själv hoppas jag att vi hittar en praxis i detta som gör att vi inte känner oss skrämda. Men mest av allt vill jag betona att vi måste bli strängare i att bedöma och tillse att barnens kunskaper måste uppnå målen. Och elevhälsa med skolledning måste stötta lärare att uppnå ett positivt klassrumsklimat så att målen kan nås. Konsekvenser måste finnas för enskilda elever så att de kan lära sig och föräldrarna behövs för att hjälpa skolan i detta uppdrag.

  4. Isak. Jag har läst lite om det du skriver. Jag förstår din uppenbara frustration. Men undrar om du är dum i hela huvudet?

    Den värld du ser stämmer inte överens om barnens verklighet i skolan, utifrån att de kommunala huvudmännen / skolsköterska har andra prioriteringar än en fungerande skola!

    Du får gärna följa vårt historia! Vi har alla möten incidenter inspelade, all dokumentation sparad FEM år tillbaks.

    Väljer du att kontakta mig så kan jag servera en tyngre sanning som du och dina blivande lärarkollegor borde fokusera på!

    Bästa hälsningar

    Sven-olof@mcs-sweden.se

  5. Bara en undran… Anser du att det är ett måste att rektorer är lärare i grunden? Kan inte skolledarskapet främjas av externa kompetenser?

  6. Legitimationsyrkena inom vården har en lång tradition av att få ta emot anmälningar, där det är mycket ovanligt att anmälningarna leder till mer än en erinran, på sin höjd, alltså inga allvarliga konsekvenser för den anmälde. Tror inte att det hindrar personalen där från att göra sitt arbete efter bästa förmåga – de har nog mer problem med exempelvis dåliga politiker som styr verksamheten. (Det har kanske skolan också?) Osäkerheten borde minska i takt med att det etableras en praxis, men än så länge kanske många anmäler bara för att de kan, oavsett vad anmälan leder till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *