Om mig

 

Fotograf: Ernst Henry

Jag är en lärare på 26 år som bor i Stockholm. När tid finns arbetar jag även som frilansskribent och skoldebattör. Jag har skrivit artiklar, krönikör och essäer för tidningar och magasin sedan några år tillbaka. Mina texter har blivit publicerade i samtliga större tidningar, som exempelvis DN, SvD, GP och kvällstidningarna. Jag har skrivit essäer för bland annat DN Kultur, SvD Kultur och webbtidningen Kvartal. Jag har tidigare varit kolumnist på Dagens Samhälle och sedan 2018 är jag fristående kolumnist på Göteborgs-Postens ledarsida. Du finner mina GP-kolumner här. Tidigare har jag fått ett pris för att ha skrivit den artikel som fick störst spridning i Axess Magasin, ”Pseudovetenskap tar över i skolan”.

Det händer ofta att folk frågar mig vad jag har för vision om skolan. Kortfattat skulle jag vilja hävda att min vision går ut på att forma en likvärdig kunskapsskola värd namnet. Jag tycker att det gemensamma skolsystemet ska fokusera på att förmedla samhällets ackumulerande kunskap till den nya generationens medborgare. Det förutsätter skickliga och ämneskunniga akademiker som undervisar genom förmedlingspedagogik, det vill säga katederundervisning. Självfallet måste det även råda ordning och reda i skolan för att elever ska kunna känna sig trygga och fokusera på inlärningen. För vidare läsning av min problembild rekommenderar jag min essä Vi vet vad som fattas skolan

Många anser att jag ofta är kritisk mot skolan. De har helt rätt. Jag oroas över de låga kunskapsresultaten och de pedagogiska experiment som ofta äger rum i den svenska skolan.  Det farligaste är sannolikt den pedagogiska modenycken om att förskjuta mer och mer ansvar för undervisningen från läraren till eleven själv.  Jag menar att det är destruktivt, då eleverna varken är kognitivt eller socialt mogna att ta ett alltför stort ansvar. Det betyder även att jag är kritisk till att flera utbildningsideologer har drivit på för ett avskaffande av den ämneskunniga katederläraren i syfte att ersätta henne med en slgs social coach där trivsel och ”lust att lära” står i centrum. Detta menar jag i sin tur leder till en oreflekterad social reproduktion, i vilken elevernas bakgrund i form av socialt och kulturellt kapital får en oroväckande stor betydelse för hur väl de lyckas med skolgången. Dessa pedagogiska idéer brukar beskrivas som ”progressiva”, men vad jag menar så har den progressiva pedagogiken en konserverande effekt; samhällets priviligierade behåller sin priviligierade ställning och de icke-priviligierade får inte en reell möjlighet till social mobilitet.

De som vanligtvis kritiserar mig är personer verksamma inom den pedagogiska akademien. Jag har flera gånger fått mina motiv ifrågasatta av professorer i pedagogik, då de menar att jag driver en traditionell linje som inte hör hemma i det moderna svenska skolsystemet. Jag menar att det är tvärtom: En modern skola måste bygga på solid bas av beprövad erfarenhet och den bästa tillgängliga evidensen på området. Och som jag tidigare har skrivit i en krönika så är det lite ironiskt att det som av pedagoger betraktas som mossigt och förlegat, exempelvis katederundervisning, prov, faktakunskaper och mobilförbud i klassrummet, faktiskt ofta har gott om stöd i modern forskning av högsta kvalitet. En modern skola torde således rimligtvis i mångt och mycket bygga på traditionell pedagogik – inte minst om man beaktar att det gynnar de svagaste eleverna mest. 

Därtill så har jag även ett långt fackligt och politiskt engagemang bakom mig. När jag var femton år var jag med och startade upp en lokal SSU-förening, och jag var aktiv medlem i Socialdemokraterna upp till och med att jag påbörjade lärarutbildningen. För något år sedan var jag under en period medlem i Folkpartiet. I dag är jag inte längre med i något parti och trivs bäst i min roll som obunden. Efter att jag slutade vara aktiv i S-studenter riktade jag mitt engagemang mot facket, då jag ville fokusera helhjärtat på skolfrågor. Jag blev ganska snabbt invald till Lärarförbundet students nationella styrelse. Jag hann dock inte tillträda den posten innan jag blev kontaktad av valberedningen för det konkurrerande Lärarnas Riksförbund studerandeförening. Eftersom mina värderingar helt klart låg närmare LR och deras syn på lärarrollen och undervisning, var det inte ett särskilt svårt beslut att tacka ja. Kongressen 2015 valde mig till ordförande, och jag fick då ansvaret att leda en studerandefacklig organisation med drygt 20 000 lärarstudenter. Ett år senare blev jag även invald i Saco studentråds styrelse, en paraplyorganisation vars medlemsantal uppgår till 100 000 studenter. 

Jag har studerat vid Göteborgs universitet och Högskolan i Jönköping. Jag gjorde även min VFU (lärarpraktik) i USA, på en High School i North Carolina, vilket var en mycket lärorik och intressant upplevelse. Där undervisade jag i civics och höll i kursen The three branches of U.S. government. Högskoleexamen har jag som ämneslärare för gymnasieskolan i samhällskunskap och religionskunskap. Jag har arbetat som lärare parallellt vid min studier sedan 2013, varav den huvudsakliga tiden som SO-lärare för högstadiet. Jag har arbetat på såväl kommunala skolor som friskolor.

Jag har erfarenhet av att debattera, såväl skriftligt som i TV och radio, men även moderera panelsamtal och utreda frågor relaterade till skolområdet. Om ni tror er ha ett uppdrag som jag hade kunnat ta mig an, kontakta mig! Jag har F-skattsedel och är alltid villig att diskutera nya, spännande uppdrag. 

 

Med vänliga hälsningar,

Isak Skogstad 

 

Kontakta mig:

isak.skogstad@me.com

0730567359

@isakskogstad

Pressfoto (tryck på bilden för att få den högupplöst):

Senast uppdaterat 2018-10-20