Tio ”myter” om skolan

Lärarstudenten Jessica Schedvin har publicerat ett inlägg med titeln ”Tio myter om skolan”. Du finner inlägget här. Schedvin menar att det ofta målas upp en mörk bild av skolan och med inlägget syftar hon till att publicera en kontrast till detta. Det är på sin plats att påpeka att texten är en subjektiv betraktelse av Schedvin. I det här inlägget ämnar jag att ge mina synpunkter på de så kallade myterna som listas i inlägget.

Låt oss sätta igång.

 

1. Arbetsvillkoren för lärare är under all kritik

Schedvin skriver:

”Om jag vill stå i lärarrummet och metagnälla över att jag aldrig har tid att planera lektioner är det ett aktivt val från min sida. Att istället använda tiden till att planera lektioner är också ett aktivt val. Ett val som gör att arbetsvillkoren blir bättre. En av anledningarna till att jag har valt läraryrket är att jag har makt att bestämma mycket av mina arbetssätt själv. Det är en förmån.”

Mitt svar:

Det kan vara lätt att tro att lärare kan välja mellan att antingen ”metagnälla” eller faktiskt planera lektioner. Schedvin menar att om man väljer att lägga ner tid på att planera lektioner istället för att gnälla så blir arbetsvillkoren bättre. Det verkar dock inte som om att yrkesverksamma lärare står i valet och kvalet mellan att gnälla och att planera lektioner. Diagrammet nedan visar hur lärare faktiskt fördelar sin arbetstid i praktiken. I genomsnitt lägger en yrkesverksamma lärare 15 procent av sin arbetstid på att planera lektioner. Fyra procent av lärarnas arbetstid åläggs åt ”andra uppgifter”. Är detta den tiden Schedvin menar att lärare lägger på att gnälla? Jag skulle inte tro det.

Källa: Skolverkets sammanfattning av TALIS, 2013.
Källa: Skolverkets sammanfattning av TALIS, 2013.

2. Eleverna tar över skolan med tjat om elevdemokrati

Schedvin skriver:

”Kaxiga elever och dess föräldrar är ett ständigt återkommande samtalsämne i skolors lärarrum. Vad det inte finns lika många förslag om är hur man faktiskt tar tillvara på elevers kunskaper om vad en bra skola är. Hur kan eleverna vara med och förbättra sin arbetsmiljö? Hur kan föräldrarna bli mer delaktiga i elevernas utbildning? Utan eleverna stannar skolan. Likaså utan elevperspektivet.”

Mitt svar:

Det är mig veterligen ingen som påstår att eleverna tar över skolan med tjat om elevdemokrati. Att svenska elever garanteras förhållandevis stort inflytande i skolans styrdokument är däremot en sanning. Att svenska elever internationellt sätt får vara med att bestämma i hög utsträckning är också en sanning. Se statistiken i International Civic and Citizenship Study.

Att elevernas föräldrar försöker påverka lärarnas yrkesutövning är också sant. Var tredje lärare uppgav i en undersökning i Skolvärlden att de är rädda för att bli anmälda av elevernas föräldrar. Fyra av tio lärare uppgav att de har blivit hotade av en elev eller förälder med en anmälan. Det är ett rätt kaxigt beteende, om du frågar mig.

Källa: Skolvärlden, 2015
Källa: Skolvärlden, 2015

3. Lärarlöner behöver höjas!

Schedvin skriver:

”Nej. Lärarlönerna är inte så pjåkiga. Däremot kan löneutvecklingen bli bättre.”

Mitt svar:

Så lärarlönerna är inte ”så pjåkiga” men löneutvecklingen kan bli bättre? Det är just på grund av avsaknaden av en reell löneutveckling som lärarlönerna är dåliga. Att läraryrkets löner är det främsta skälet till varför intresserade studenter väljer bort läraryrket är självfallet något att ta på största allvar. Det kanske inte är så konstigt att vi har lärarbrist i Sverige, då det är en förlustaffär att utbilda sig till högstadie- eller gymnasielärare. Livslönen för en individ som nöjer sig med att ta sig igenom samhällsprogrammet i gymnasieskolan är alltså högre än för den som blir lärare.

”Inte så pjåkigt”? Det är diskutabelt. Minst sagt.

Källa: Saco, 2015
Källa: Saco, 2015

4. Skolan behöver förstatligas

Schedvin skriver:

”Vår skola behöver inte en reform som skakar om redan invanda arbetssätt till förmån för någonting som vi inte vet om det är bättre eller inte. Vår skola behöver lugn och ro.”

Mitt svar:

Att skolan behöver ”lugn och ro” är något jag har fått höra alltför många gånger. Skolan befinner sig i en mycket allvarlig situation. Andelen elever som är lågpresterande i något så basalt som läsförståelse ökar kraftigt. Andelen högpresterande minskar kraftigt. Det hjälper föga att sitta kvar i en båt som sjunker. Detta skrev jag i somras i Aftonbladet: Skolan behöver fler, inte färre reformer. Även OECD efterfrågar fler reformer i deras granskning av svensk skola som överlämnades till regeringen i början av året. Läs själva, här (s. 55).

Gällande skolans huvudmannaskap kan vi konstatera att dagens styrsystem inte fungerar optimalt. OECD har tidigare konstaterat att det är ”Oklart vem som har ansvar i svensk skola” (läs artikeln här). Det är inte rimligt att det är otydligt vem som har huvudansvar i något så viktigt som ett skolsystem. I dagsläget råder ett dubbelkommando, där staten avgör vad skolan ska arbeta med och kommunerna avgör om de ska få tillräckligt med resurser för att utföra sitt uppdrag. Det fungerar säkerligen på sina ställen, men i alltför många kommuner når alltför få av eleverna grundläggande gymnasiekompetens.

Skolan behöver en nationell finansiering för att tillförsäkra likvärdighet och kvalitet. Ett statligt huvudmannaskap har även ett mycket starkt stöd i lärarkåren. När Lärarnas Riksförbund tillfrågade drygt 24 000 lärare om de ansåg att en statlig huvudman skulle ge dem bättre förutsättningar att bedriva god undervisning svarade 82 procent ja.

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015
Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015
I övrigt vill jag påpeka att det är huvudmännen som har huvudansvaret för den svenska skolan. Under den period de har haft huvudansvar har elevernas kunskapsresultat försämrats kraftigt, lärarnas löner släpat efter och antalet sökande till lärarutbildningarna minskat. Att fler söker sig till lärarutbildningarna den senaste tiden är naturligtvis positivt. Det är dock från en historiskt låg nivå, vilket många tycks vara omedvetna om.

5. Lärarna hinner inte undervisa

Schedvin skriver:

”En mäklare säljer inte bara hus. En läkare träffar inte bara patienter. En politiker håller inte bara tal. Om jag bara ville undervisa hade inte jag valt läraryrket. En del av yrket är också att genomföra studiebesök, bedöma elever, bemöta föräldrar, rätta nationella prov, delta i fortbildning och i arbetslagsmöten. Och andra saker som det ofta gnälls om i lärarrummet, men det är det jag vill göra. Annars är jag inte lärare.”

Mitt svar:

Visst har Schedvin rätt i att lärarna hinner undervisa. Däremot så bör det påpekas att en svensk grundskollärare hinner i snitt lägga en kvart på förberedelser och efterarbete för varje lektion (Dagens Nyheter). Skolverket skriver i sin sammanfattning av TALIS, 2013 att ”skillnaden är att svenska lärare uppger att de lägger en mindre andel tid till undervisning (40 procent) jämfört med TALIS-genomsnittet (42 procent) och en relativt större del av sin tid på allmän administration (10 procent) jämfört med TALIS-genomsnittet”.

Även en färsk undersökning från Lärarnas Riksförbund visar att 75% av lärarna uppger att de inte har tillräckligt med tid till för och efterarbete.

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015.
Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015.

6. Skolan får för lite resurser

Schedvin skriver:

”Istället för att ständigt påpeka den resursbrist som finns i skolan (för ja, den finns) är det mer relevant att prata om hur resursfördelningen ser ut. Böcker eller iPads? Specialpedagogik eller dramapedagoger? Det handlar om vad skolan behöver bäst.”

Mitt svar:

Här har Schedvin helt rätt. Allt handlar om vad skolan behöver bäst. Först vill jag dock påpeka att även om Sverige lägger mycket resurser på skolväsendet tycks resurserna inte hamna där de behövs. LR har beräknat att enbart hälften av skolornas pengar går till undervisning. Eftersom kommunerna är skolans huvudmän krävs en enorm skolbyråkrati. Skulle man skära ner på kommunernas skolbyråkrati finns det nära 5 miljarder kronor att lägga på undervisning. Se rapport här. Det är dyster läsning. Sverige utmärker sig internationellt genom att en mycket liten andel av grundskolans totalkostnad går till undervisningen, endast 50,1 procent. Motsvarande genomsnittssiffra för OECD-länderna är 63,6 procent.

Handlar det verkligen om vad skolan behöver bäst? Då borde rimligtvis lärare uppleva att det finns resurser att köpa in de läromedel som de vill använda sig utav. Det verkar dock inte som om så är fallet. Lagom till årets Bokmässa presenterades en undersökning som visade att var fjärde lärare uppger att de inte alls kan bestämma vilka läromedel som köps in. Är det rimligt att stora resurser hamnar i kommunal skolbyråkrati istället för i klassrummen? Det tycker inte jag.

 

Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015
Källa: Lärarnas Riksförbund, 2015
 

7. Skolans resultat fallerar

Schedvin skriver:

”Det är en större utmaning att gå i skolan idag än vad det var för tio år sedan. Skolan är en helt annan värld idag än vad det var för 50 år sedan. Det som var viktigt igår är det inte idag. Kunskap förändras och blir mer eller mindre relevant. Jag förnekar inte att resultaten på nationella prov och andra mätningar inte är där det borde vara, men den riktiga frågan borde handla om vad kunskap faktiskt är och hur det bedöms. Sedan kan vi ta oss an frågan om hur resultaten ser ut.”

Mitt svar:

Självfallet kan man diskutera vad kunskap faktiskt är och hur det bedöms. Det som är intressant med PISA-resultaten är att de vittnar om att fallet i elevernas kunskapsresultat går så fort. PISA mäter dessutom literacy, inte rena ämneskunskaper. För den intresserade kan man läsa TIMSS och PIRLS-studierna som mäter mer av de klassiska rena kunskaperna. (Hint: även där faller elevernas resultat i i princip samtliga mätkategorier). PISA mäter elevernas förmåga att sätta deras kunskap i en vardaglig kontext. Det handlar helt enkelt om den kunskap som eleverna får nytta av i vardagliga situationer. Kan de förstå en enklare tidningstext? Kan de göra basala uträkningar om hur de beräknar åtgången av mjöl i en pannkakssmet? Ni förstår.

Källa: PISA, OECD.
Källa: PISA, OECD.
Det som gör mig väldigt orolig är att alltför många tycks bortförklara den allvarliga situationen. Det gör mig alldeles förskräckt när jag tänker på hur vi sviker våra kommande generationer. Skolan ska ta tillvara på varje elevs fulla potential. Schedvin skriver att ”det som var viktigt igår är inte det idag”. Jag skulle vilja påstå att det även är viktigt att kunna läsa, skriva och räkna idag. Och att det med all sannolikhet kommer att vara det även imorgon. Det mest framtidssäkra skolsystem är det skolsystem som ger eleverna goda kunskaper i basfärdigheterna. Det kommer att stå emot tidens tand.

 

8. Det var bättre förr

Schedvin skriver:

”Det var det inte. Det var sämre förr. Speciellt på den tiden då dagens pensionsfärdiga lärare växte upp. Jag är glad över att jag lever och verkar i den tid som jag gör. Det har aldrig varit roligare att vara lärare än idag.”

Mitt svar:

Visst har mycket förbättrats. Jag tror att de flesta, med några få undantag, är glada över att de lever och verkar i den tid som de gör. Det är dock lätt att använda liknande argumentation för att avfärda de katastrofala skolresultaten. På bara nio års tid har andelen högpresterande elever i matematik halverats och andelen lågpresterande i matematik fördubblats. Det är felaktigt att avfärda allt som om de var sämre förr. Elevernas kunskaper var ju faktiskt bättre för bara tolv år sedan. Det ska vi ta på största allvar.

 

Andel låg- respektive högpresterande elever i PISA:s matematikdel. Källa: OECD

9. Fler söker till Paradise Hotel än till lärarprogrammet

Schedvin skriver:

”Det må vara sant, men det är inte relevant. Det som är relevant är vilka som faktiskt tar en lärarexamen efter en fullgången utbildning och hur vad de har för kunskaper i att vara lärare. Hur väl förberedda är de för det yrke och hur förändringsbenägna är de i att anpassa yrket efter den tid som de lever i? Hur blir läraryrket ett aktuellt yrke och i vilken mån kan de kommande lärarna tänka förbi lärande managementföretag och idolpedagoger och köra sin grej? En grej som ska fungera. Det är det som är relevant att prata om.”

Mitt svar:

Schedvin har rätt i att det inte är relevant att jämföra lärarutbildningarnas söktryck med Paradise Hotel. Däremot så är det låga söktrycket till lärarutbildningarna ett stort problem. Antalet förstahandssökande per antagen student har 2009–2013 varierat mellan 1,3 och 1,4. Antalet är något lägre än till yrkesprogram på högskolan generellt. Där varierade antalet förstahandssökande per antagen student mellan 1,9 och 2,0. Intresset för lärarutbildningen är lägre än för yrkesprogram som leder till socionom- respektive sjuksköterskeexamen.

Under 1980-talet var det svårt att komma in på de olika lärarlinjerna, antalet sökande per plats varierande mellan 10 och 25 för de olika inriktningarna. Detta var alltså betydligt fler än till exempelvis juristutbildningen. Utbildningar med ett högt söktryck antar i högre utsträckning studenter med bättre förkunskaper. Samtidigt som söktrycket har minskat och därmed kraven för att antas har gått ner, har den lärarledda undervisningstiden på lärarutbildningarna minskat kraftigt. Det betyder att studenter med lägre förkunskaper får mindre utbildning idag. Det är ingen bra kombination. Här kan du läsa hela min genomgång av undervisningstiden i lärarutbildningarna.

Källa: Lärarnas Tidning
Källa: Lärarnas Tidning

 

10. ”Jag förstår inte hur du kan välja läraryrket frivilligt”

Schedvin skriver:

”I augusti 2015 blev jag publicerad i Expressen där jag bad om ursäkt för mitt yrkesval. Många blev glada och många blev upprörda. En äldre lärare skrev följande ord: ”Se om du kan stå för den här texten när du har jobbat som lärare i tio år. Jag tror inte det”.

Det tror jag. Lärarbrist eller ej, men de som inte vill vara lärare ska inte heller arbeta som det. Det är dessa lärare som är skolans största problem.”

Mitt svar:

Jag uppskattar verkligen att undervisa. Det är fantastiskt roligt och givande, vilket jag tror att de allra flesta lärare är överens om. Det som däremot är skolans största problem är att våra lärare inte får de förutsättningar de behöver. Detta drabbar direkt våra elever. De allra bästa skolsystemet präglas av att läraryrket är ett av de mest attraktiva yrkesvalen man kan göra. Så attraherar man de allra bästa studenterna till att undervisa i klassrummen. Läraryrket har varit attraktivt i Sverige. Vi har haft goda resultat. Trots detta har något allvarligt hänt. Sedan 2006 har var fjärde lärare lämnat klassrummet av andra skäl än pension. Skolan är inte längre en attraktiv arbetsplats. Barn till lärare väljer i allt mindre utsträckning att bli lärare.

På fem år tid har andelen gymnasielärare som sjukskriver sig på grund av psykiska diagnoser ökat med 87 procent. Är det dessa lärare som Schedvin menar är skolans största problem? Eller är det kanske så att lärare lämnar yrket på grund av de undermåliga förutsättningarna – inte på grund av att de inte älskar att undervisa? Jag tror att det är så. Det är även de lärare som har lämnat yrket uppger är anledningen. Skolans största problem är snarare ideologisering, kommunalisering, individualisering och segregring. Samtidigt.

Diagrammet är baserad på data från Bertilssons doktorsavhandling
Diagrammet är baserad på data från Bertilssons doktorsavhandling.

 

Avslutningsvis vill jag bara säga det att jag uppskattar Schedvins inlägg. Hon redovisar sina åsikter. Likväl som hon vill ge en kontrast av vad hon upplever, vill jag ge en kontrast till vad hon skriver. Det finns naturligtvis ljusglimtar i den svenska skolan. Det är viktigt att vara medveten om. Men det är också av största vikt att vara medveten om de enorma utmaningar vi står inför. Det kommer att krävas mycket jobb för att vända utvecklingen. Det förutsätter dock att vi tydligt vet vilka problem som finns. De får aldrig sopas under mattan.

12 thoughts on “Tio ”myter” om skolan

  1. Märker att alla ”glömmer bort” en viktig detalj nämligen invandringens inverkan på skolan och undervisningsresultaten.

    Och det är under all kritik att vuxna utbildade människor inte vågar diskutera ett av skolans mest svåra problem…

    Jag arbetar inom sjukvården och har under många år önskat en statligt ledd sjukvård som leds och planeras av experter, dvs sjuksköterskor, läkare, sjukgymnaster, sekreterare, ekonomer.

    Och absolut inga politiker.

    Där jag bor finns det politiker i skolnämnder som vill måla väggarna gröna för att de tror att det gynnar kunskapsinhämtandet…
    Gissa vilket parti…

    Nej Jag säger skolan och sjukvården är alldeles för komplicerade verksamheter för att styras av inkompetenta personer (politiker) -som har som sin första prio att bli omvalda (och inte verksamheterna de är satta att styra).

    När jag läser Isaks texter -blir jag väldigt imponerad

    när jag läser kommentarerna -blir jag modfälld

    Fallet och förfallet är inte över

  2. Intressant diskussion och härligt med belagda svar. Jag håller med båda parter!! I mycket. Dvs gnäll kan vara improduktivt om det stannar vid det. Problem är dock viktiga att lösa på olika nivåer. Jag vill ta upp:

    Kommunaliseringen kan vara ett aber om det bara leder till administration för lärare och skolledare. Viktigast för eleverna och lärarna är ju att vi löser problemen på plats. Det gäller kunskapsmål som måste uppnås såväl som att goda skol- och klassrumsklimat som måste skapas. Här måste elevhälsa samverka effektivt och hitta metoder för samverkan med viss flexibilitet så att lärare och elever känner sig stöttade att lyckas. Höj ribban. Acceptera inte halvmesyr. Lägg på en växel i att styra upp och stötta alla lärare inklusive idrott för att få det att fungera. Idrottlektionerna säger mycketom hur gruppen fungerar. För enskilda elever måste finnas konsekvenser för att de alla ska kunna lära sig.

    Läraren är ytterst ansvarig för bedömning och betyg enligt skollagen. Detta faktum behöver spridas. Fungerar statushöjande för lärarkåren och sätter fingret på ansvar för att grundkunskaper faktiskt uppnås i tidiga år.
    Även här måste vi tänka på konsekvenser om inte målen nås. Alla måste hjälpa till -skola och hem. Stöttning av föräldrar och krav på prestation för att elever ska lyckas.

    Mycket bra görs därute men det finns en glidning i målen. Målen måste nås och sikta långt fram så att även starka elever känner utmaning.

    Gott Nytt!

  3. Lika mycket som jag uppskattade Jessicas inlägg, lika mycket uppskattar jag ditt. Det är så här ett samtal om skolan ska föras. Däremot blir jag litet bedrövad över hur vissa av Jessicas blivande kollegor bemöter henne på Expressens sida.
    Det finns olika bilder av skolan och det är viktigt att olika sidor förs fram. De eländesbeslrivningar som dagligen och stundligen möter oss är skadliga när det handlar om vår skolas framtid och våra framtida lärare. Hur många goda lärare som vi går miste om, vågar jag inte tänka på.
    Vi ska inte förneka de problem som finns i skolan, men vi ska inte heller förneka allt positivt som finns i skolan och i lärarjobbet.
    När jag själv sökte till lärarutbildningen 1978, var inte heller tongångarna så positiva om skolan. ”Lära för livet” gick på TV och folk i min omgivning undrade hur jag bara vågade mig på detta.
    Slutligen, jag skrev på Expressens sida att jag hoppas att Jessica söker jobb i Stockholm framöver och jag hoppas detsamma om dig Isak. Vi behöver både bra lärare och engagerade fackliga ombud.

    1. Klokt svar och inlägg. Allas synpunkter och erfarenheter behövs för att belysa ett sådant stort företag som Skolan. Ingen enkel match. Alla engagerade och insatta behövs!

  4. Jag håller med dig i mycket och JS i en del också. Sanningen är självklart att mycket är bra med läraryrket, annat inte.
    Det mina vfu-studenter brukar reagera på är hur lite tid som finns över, trots att ett undervisningsschema kan se ganska luftigt ut. Då sitter jag ofta ner med dem, då jag kanske skulle planerat, men ofta är det just tid till för- och efterarbete som blir lidande och i vissa perioder även mina mentorselever, som jag annars alltid försöker prioritera. För ett par år sedan skrev jag ner minsta småsak jag gjorde under en vecka på jobbet (och hemma då jag ibland jobbar även där) och det borde man (jag) göra oftare.

    1. Hade VFU-student på första-praktik hos mig nu i höst, medan jag fortfarande var ”den kammade ugglan”. Hon var helt fascinerad över hur mycket vi gör, och hur mycket som händer hela tiden. Hon såg en del av mitt planeringsarbete och lade säkert 8 timmar på att planera ett eget lektionspass: Ett jättebra pass, men om hon visste att i verkligheten, där de färdiga lärarna bor, är ca 30 minuter max-tid om man ska lyckas klara sig inom sin arbetstid, och att varje skrivuppgift man samlar in tar en halv arbetsdag att bearbeta om man håller sig till 10 min per text…

      1. Du ger ett mycket konkret exempel hur mycket tid bedömning tar av skriftliga uppgifter. Eleverna gör oftast bara sådant som de märker att jag betygsätter, så fungerar de. Jag försöker bedöma elevers muntliga deltagande på lektion men det är svårt att ha tillräckligt med fokus då eftersom man även måste ha koll på hela klassen samtidigt. Vi har 10 minuter mellan lektionerna så det blir svårt att hålla någon elevs prestation i minnet.

  5. Tack för en gedigen genomgång med bra statistiska belägg. Själv reagerade jag framför allt på slutet i Schedvins text, där lärare som inte vill vara lärare utpekas som skolans största problem. Visst behöver vi nyansera skolans problem och ingjuta hopp utifrån allt som är positivt i både skolans uppdrag och i dess utveckling, men stora problem mår bättre av att diagnosticeras, formuleras och åtgärdas än att glatt viftas bort i käcka svep.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *