Vi behöver fler ”grumpy old men” i lärarrummet!

Känner du igen mannen på bilden ovan? Nej, så klart inte. Jag har heller inte någon aning om vem det är. Bilden hittade jag på någon sida när jag sökte efter ”grumpy old man”. Men föreställ dig ett möte på den skola du arbetar på. Det kanske är med ditt arbetslag eller med all skolpersonal samlad. I dessa sammanhang diskuteras ofta hur man ska arbeta bättre, effektivare, modernare eller hur man ska implementera nya metoder, rutiner eller verktyg i undervisningen. Då känner du säkerligen igen personligheten som bilden symboliserar från en mer senior kollega – eller rentav dig själv? – som med armarna i kors mest sitter tyst under mötet eller stundtals tar djupa, demonstrativt högljudda, andetag.

Jag pratar naturligtvis om läraren som har arbetat länge på skolan och som vägrar acceptera att andra ska berätta för vederbörande vad som måste ändras i undervisningen; läraren som har undervisat på sitt sätt under lång tid och är nöjd med både resultaten och undervisningsmetoderna. Jag gillar den läraren. Alla skolor och varje lärarlag borde ha minst en sådan person, en person som förhåller sig skeptisk till förändringar och som ignorerar nya pedagogiska påbud ovanifrån. En person som helt enkelt står emot pedagogiska modenycker och som sluter ögonen för en stunds vila när det är dags för ”inspirationsföreläsningar” under fortbildningsdagarna. 

I den svenska skolans värld har en förändringsdiskurs fått ett starkt fäste. Förändring har helt enkelt fått ett egenvärde. Det märks inte minst om man läser om alla de prisutdelningar som återkommande arrangeras av fackförbund och utbildningsföretag. Ta till exempel Guldäpplet. Det är ett pris som sponsras av de båda lärarfacken, SKL, SPSM, läromedelsföretag och föreningen Dator i Utbildning. De som kvalificerar sig till priset är lärare som ”…förnyat lärandet med stöd av IT i egen undervisning”. Det måste helt enkelt vara något nytt och innovativt. Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, skrev nyligen att ”Det är viktigt att lyfta fram de lärare som driver utvecklingen av undervisningen och inspirerar genom att tänka nytt. Utan dem halkar skolan efter, med dem går skolan i bräschen”. [1]

Självfallet så ska skolan och undervisningen utvecklas. Men det viktiga borde rimligtvis vara att förfina undervisningen – inte förändra den. Visst kan en förfining av undervisningen innebära vissa förändringar, men isåfall är det för att målet är att förbättra undervisningen och att det i sin tur ibland kräver vissa förändringar.  Målet är helt enkelt aldrig att förändra undervisningen för förändringens skull.

Jaara Åstrands uttalande är ett talande exempel på hur förändringsdiskursen ser ut i praktiken. Lärare som gör nytt och ”går i bräschen” sägs vara garanten för att skolan inte ska halka efter. Och det fullkomligt haglar priser över lärare som går emot allt som kan betraktas som traditionellt i klassrummet. Ofta är det dessutom stora prissummor som inte sällan sponsras av olika IT-företag. Innovativt lärande brukar ju nämligen betyda att de får sina orderböcker fyllda…

Men stämmer det verkligen att skolan ”halkar efter” utan lärare som ”tänker nytt”?

Om man tittar på de senaste decenniernas pedagogiska modenycker och ”innovationer”, såsom PBL, entreprenöriellt lärande eller digitaliserad undervisning så finns det inte alls särskilt mycket belägg för att det är särskilt effektiva metoder. Eleverna blir varken kunnigare, mer kreativa eller bättre på att lösa problem om de får så kallad ”modern” undervisning. Stödet för mer traditionella undervisningsmetoder, som exempelvis katederundervisning, läxor och prov är däremot mycket mer rigoröst i forskningen. [2] Man kan säga att det som av förändringsivrarna betraktas som förlegad och mossig pedagogik paradoxalt nog har gott om stöd i modern forskning av hög kvalitet. 

Visst kan man bli irriterad när lärare vinner priser för att de slopar prov (ja, det har förekommit), men jag vill så klart inte belasta enskilda lärare för problemet. Det är viktigare att titta på vad som möjliggör detta på en makronivå. Jag tror att kombinationen av individuella löner, karriärtjänster utan tydliga villkor och ett allmänt ökat behov av att få bekräftelse och att synas i rampljuset ligger bakom detta ständiga sökande efter pedagogiska ”innovationer”. Det är ju inte direkt vanligt att erfarna lärare blir utsedda till förstelärare med ett rejält lönepåslag för att ”fortsätta som de alltid har gjort”, nej nej! Det är naturligtvis de som deltar och driver olika utvecklingsprojekt utanför klassrummet som ska belönas, de som ”går i bräschen”. 

Samtidigt vet jag att det finns många lärare därute i skolorna som sitter med armarna i kors när entusiatiska föreläsare eller progressiva utibildningsideologer saluför sina nya metoder och tekniker. De har det inte lätt, tänk alla poppiga nybakade lärare som kommer från högskolan i Flen och har fått lära sig att skolan står mitt i ett paradigmskifte i vilket den gamla skolan inte längre är önskvärd. De som snackar skit i kopieringsrummet bakom den gamla mossiga lärarens rygg och himlar med ögonen när kommer in på hur den gamla gubben har mage att ifrågasätta huruvida Kahoot verkligen är så viktigt att använda sig av i klassrummet som alla säger. 

Jag vill bara säga till dig, om du nu möjligtvis känner dig träffad, att jag gillar dig! Att stå emot förändringens stundtals mycket hårda vindar är verkligen inte lätt, och jag vet att du står fast vid dina metoder för att du har gott om erfarenhet av vad som verkligen fungerar i ditt klassrum. Du har sett olika trender komma och gå, och du vet att nya ”innovationer” sällan uppfyller de löften som de säljs in med. Ja, visst kan det vara tråkigt att du inser att du aldrig kommer komma till tals när det är dags att utse nya vinnare till diverse pedagogiska priser. En välbetald ”skolutvecklingstjänst” på kommunförvaltningen kan du nog glömma. Men en sak kan du glädja dig av: Du kan sova gott vid tanken på att du, till skillnad från många andra, inte har experimenterat bort dina elevers skoltid. Du har säkerligen lyckats rusta dem med kunskap och bildning som de kommer ha nytta av resten av livet. 

Så återigen – ett stort tack till dig, ”grumpy old” man eller woman! Svensk skola behöver fler som du, fler som med erfarenhet och kunskap pustar högt på lärarmötena när nya metoder kommer på tals. Det är ni som har byggt Sverige starkt och givit upphov till generation efter generation med kunniga individer som har skapat det välstånd vi i dag bär frukterna av. Tack!

 

 

Referenser:

[1] https://twitter.com/Lararforbundet/status/1056936355157155842

[2] Se bl.a.:

Clark, R., Kirschner, P. A., & Sweller, J. (2012). Putting students on the path to learning: The case for fully guided instruction 

McDaniel, M. A., Anderson, J. L., Derbish, M. H., & Morrisette, N. (2007). Testing the testing effect in the classroom. European Journal of Cognitive Psychology19(4-5), 494-513.

Falch, T., & Rønning, M. (2011). Homework assignment and student achievement in OECD countries. Oslo: Department of Economics/Norwegian University of Science and Technology.

Gustafsson, J. E. (2013). Causal inference in educational effectiveness research: A comparison of three methods to investigate effects of homework on student achievement. School Effectiveness and School Improvement24(3), 275-295.

2 reaktioner på ”Vi behöver fler ”grumpy old men” i lärarrummet!

  1. Mycket bra text. Manar till eftertanke men påverkar också smilbanden mellan varven. Är en ”grumpy old man” som inte varit verksam inom skolans värld. Men tankarna täcker även andra områden i samhället där ofta förändringen i sig premieras. Brukar hävda att ”förr” uppfanns hjälpmedel för människans behov. Nu skapas gadgets för att skapa människans beroende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *